nollfyranoll

Jag förstår inte riktigt den här bilden..
1. för att det ser ut som om hon försöker dölja att hon ser tjock ut och
2. hon har en jävligt skum hatt på sig.

Låt: Put you're lighters up - lil' kim.
(Den enda jag vet att hon gjort, det har hon väl?)

Jag promenerade i förrigår mot Triangeln från konserthuset och var, som vanligt när jag promenerar, djupt inne i min musik. Plötsligt hörde jag en hög duns som överröstade ljudet från ipoden. Jag som vanligt tänkte att det säkert inte var något speciellt, man överreagerar alltid. När jag vände mig om såg jag att det var fyra bilar som krockat in i varann på andra sidan gatan...  Ägaren till bilen längst bak, som jag misstänker bar skulden till olyckan, hade fått krockkudden utlöst och när han gick ut ur sin Chrysler Voyager för att titta på skadan började han hoppa runt på trottoaren skrikades: Faaan, Fan. Man kunde inte hjälpa att tycka synd om den unga killen som 95% säkert lånat sin pappas bil, möjligtvis utan tillstånd, vilket jag antog inte skulle bli helt lätt att undanhålla nu.. De andra inblandade stod brevid och tittade på den hoppande föraren medan de lugnt drog djupa suckar och ringde respektive försäkringsbolag. Det tog ett tag innan jag kom på mig själv med att stå och glo lite för länge. Fick raskt bete mig svensson igen och promenera vidare.. Men det är det där jag har hört ett par gånger
- It's like a car accident. You can't look away...

Dagens låt: Boom Boom Boom - Rare Blend
(inte någon låt jag rekomenderar men jag tyckte låttiteln passade förträffligt bra till texten.

Kom på häromdagen att jag måste sluta med att försöka bestämma över mina medmänniskor. Jag försöker acceptera att människor jag tycker om kommer att göra misstag och fel. Vissa gör samma misstag flera gånger. Det kan inte jag göra något åt. Att jag blir skitarg och frustrerad dövar inte deras känslor för den där jävla akilleshälen! Tyvärr...
Jag tänker vara där när ni behöver mig. I den mån jag tror det behövs.. För ibland måste man faktiskt stå till svars för vad man gör, våga vara på egna ben.

Dagens låt: Underneath it all - No Doubt

Iförrgår promerade jag och Sebastian i stan. Vi gick in på Boomerang och Sebastian lämnade tillbaka ett par shorts han använt under sommaren,  pga. att de blåa shortsen blivit rödaktiga av solen fick han alla pengarna tillbaka.  Inte nog med att han gick därifrån med en lyckad affär, Killen i butiken föredrog att prata med honom i termerna; Ni, och Er.  Eftersom han som stod bakom kassan var jämngammal  föreföll det sig något underligt. Desutom tittade kassören inte Sebastian allt för mycket i ögonen, om detta berodde på blyghet eller ett missuppfattat koncept att man bör behandla kunderna kunligt är jag inte säker på men:
Summarum: Kunligbehandlig och inlämnat sommarplagg när hösten börjar. Bra

Själv skulle jag lämna tillbaka ett par skor jag köpt för två månader sedan. Skorna hade helt uppsliten sula och jag gillade skorna så jag ville ha nya. Kassörskan varken niade mig eller vek undan för min blick. Hon stirrade på mig och förklarade aggresivt för mig att skorna var väl använda och att det antagligen inte kunde vara frågan om en reklamation. Att skor är till för att användas och att man inte hinner överanvända skor allt för mycket under två månader är självfallet inget hon tog med i sina beräkningar. Oavsett så blev det inte bättre av att jag fick vänta i kö 15 min extra pågrund av att en kärring trängde sig på ett otroligt smygaktigt sätt.
Summarum: Fick ingen reklamation. Kärringen fick inget straff för att hon trängde sig och jag köpte nya skor igår som nu ger mig skoskav. Dåligt.

Dagens låt: Faster Kill Pussycat - Paul Oakenfold - Brittany Murphy