nollfyranoll

Idag. (25 minuter in på den 23/7) avslutas mitt år som sextonåring. Vilket jävla år. Det är menat positivt. Jag tittar tillbaka, så där som man ska göra på födesledagar antar jag, och tänker på vem som fanns i mitt liv kring min förra födelsedag. Vilka jag ringde och vilka jag umgicks med. Det känns konstigt  att de som för mig kanske var viktigast då är några som jag i mitt vardagliga liv numera inte ens skänker en tanke till. De har på något sätt i princip upphört att existera i min värld. Jag kan verkligen inte komma på en enda sak som var bättre för ett år sedan, och det glädjer mig. 

Jag har alltid lite ångest över att bli gammal. Men efter några meningsutbyten med Märta utanför hissen kändes det av någon obegriplig anledning som om allt sådant där försvann. Fast nu när jag skrev om det kom det tillbaka, fan. Jag är född till att klaga..

Oavsett så finns det egentligen tre namn, tre personer, x antal personligheter (Lars, Gudrun, May... osv.) som gör att jag mår så bra som jag gör nu.
Sebastian. - Ett halvår efter att man börjat umgås borde vara allt för kort tid för att börja älska någon. Men du är för perfekt för mig för att jag inte ska kunna älska dig. Jag tror jag ska ringa dig när jag skrivit klart det här och säga godnatt.
Märta & Nadine - Jag har många gånger i mitt liv trott att det inte riktigt gick att få riktigt bra vänner, gång på gång har saker visat att det inte är så bra som man önskar. Jag är så glad att vi tre har hittat varann. Nadine, du har varit där alltid men aldrig så mycket som nu, vilket jag älskar (eftersom jag älskar dig) och Märta, vi har fan hela Arvika ihop. Vi funkar jävligt bra. Du är ett svart vingummi helt enkelt.

Nu ska jag gå och sova och vänta på min familjs fixande i köket och andra födelsedagssaker.
Godnatt!

Dagen: Packning, städning. Det är väl det man hinner med två dagar innan avfärd.

Vid ett tillfälle mitt under städning föreslår den gärna exprimenterande storasystern sin syster om hon ville få håret klippt. Jag som är lillasystern i berättelsen har känt oro över att inte hinna klippa håret i morgon och gick därför med på systerns förslag. Sax och dylikt hittades snabbt och en pall sattes ut i trädgården. Efter lite - Oj. och  - Men, det är väl rakt?. Var håret kortare än jag önskat. Vilket allt annat än längden jag hade innan jag klippte mig är. (ja, jag är omöjlig som klippkund.) Jaja, Jag måste ju klippa det någon gång..

Dagens låt: Last night they had to carry me home - Tiger Lou

På tisdag åker jag till Arvika på festivalen. Därför blev dagen dedikerad åt förberedelser åt resa. Jag och min vapendragare Märta tog bussen till le Öb (Överskottsbolaget för alla de pretton som anser sig för fina för att veta vad det är). Jag och Märta var alldeles för sålda på stället och när vi, ungefär en halvtimme efter att vi tågat in i lokalen, kommer ut 400 kr fattigare kändes det kanske inte som om allt vi köpt var fullt så nödvändigt som när vi stod inne i butiken (Alldeles för många - Shit, bara fem kronor för Det?). Pengarna spenderades bland annat på en 40 kr. dunk och 12 burkar konservravioli i tomatsås. Charmerande..? jo...



Allt är inte guld. Inte att jag måste vara borta från min Sebastian. Och inte att Nadine ska resa för länge och långt. Jag har kommit till insikt med att jag är otroligt lyckligt lottad som får ha så många människor jag älskar i mitt liv.