nollfyranoll

Mitt liv är otroligt omtumlande. Jag känner mig som en strumpa i en torktummlare. Allting snurrar och jag är rädd att jag kommer vara den där strumpan som mystiskt försvinner in i en helt annan värld. Nu vet jag inte var alla strumpor hamnar, men jag vill inte också komma dit. Snacka om att jag just blanade ihop metaforen med verkligheten lite för mycket. Jag gillar metaforer. De tillåter en att säga en jävla massa skit och sedan kan folk anta att man menar något klokt och nicka förstående även om man själv bara verkligen pratade skit. Jag gör det rätt ofta. Jag har liksom en idé om vad jag ska säga, så jag börjar prata. Men det resulterar i att jag ofta inte hinner komma på orden jag ska använda vilket i sin tur förvandlar mina meningar i många fall till att jag lägger in helt missanpassade ord. Exempel. Jag tänker: shit, var är min andra sko. Då följer vanligen denna dialog: Var är min hatt, penna, sko? Jag säger inte eh, eller oj. Jag bara rabblar upp några ord helt omedvetet tills jag hittat rätt helt enkelt. Det är rätt dumt för jag antar att folk gör likadant, fast de är kloka nog att göra det till en inre monolog istället för att säga det högt. Fast jag snackar nog för mycket ändå, om det mesta.

Jag var och promenerade mot en kompis i förrigår och hade musiken på högsta volym. När jag promenerar där, berövad på syn (i form av linser) som jag glömt hemma såg allting lagom suddigt ut. Plötsligt ser jag en kille som stannar framför mig och bara tittar. Jag tänker hmm, han kanske känner mig och eftersom jag inte såg så bra så antog jag att så också är fallet, så jag stannade upp. Jag tittar jag på honom, sedan kommer jag på att åh, fan. Han kanske försöker säga något. Eftersom jag inte tänkte på att min musik blockerade allt annat ljud hade jag bara stått och stirrat på honom. Jag tar ut en hörlur och hör honom fråga om någon gata. Inte fan hade jag någon aning om var gatan heter eftersom jag och gatunamn är som   Gudrun Schyman och poitik, en dålig kombination.  Kände mig sjukt dum också. Inte fan kände han mig, inte jag honom heller för den delen. men ändå.

Förövrigt brukar det vara annorlunda. Att jag cyklar utan linser och så ser jag suddiga folk komma förbi och helt plötsligt hör jag ett Hej, just när någon cyklat förbi och jag tänker; Undra vem fan det var.
Lärdom: Att jag inte ska glömma sätta i mina linser...

---

Sedan vill jag bara säga att mitt superfyndiga motto ("jag har saxen och ambitionen, men ingenting att klippa i") egentligen inte är en metafor utan bara en uttråkad jag med ett starkt sug efter att klippa i något. Jag vill det i bland. Det är kul att klippa i saker.

Sedan så har jag Naturkunskap A prov på tisdag. Så det var pluggade som gällde idag.. Vilket resulterade i ett väääldigt välstädat rum. För det är så det blir. Jag ska bara ta en paus från pluggandet och göra i ordning lite så kan jag fortsätta sedan. Jag kommer ha det svårt på tisdag.

Dagens låt: - Transplants - Tall Cans In The Air

---

Ville bara nämna mitt idiotdilemma också. Antar att en del hört om det eftersom det ofta infinner sig när jag sitter på msn. Jag har ett läppglans framför min dator. Ett jävligt äckligt sådant. Det är B-ig cocosdoft på det.  Man blir lätt uttråkad när man sitter vid datorn och då är det kul att sätta på lite läppglans. När jag satt på läppglans kommer jag att att det luktar äckligt, så då skiter jag i att ta mer.. Men sedan, efter en liten stund, blir jag uttråkad och tänker "det var nog inte så äckligt ändå..." Så sätter jag på lite. Kommer på att. jo fan det var det och ställer ner det igen. Så fortsätter det tills jag inte sitter vid datorn längre. Snacka om ett dilemma för en idiot...

Det finns många sätt att svara på frågan: "Vem är du?"
Ett är Sofia, 16, Malmö.
Ett annat är.  Jag är en människa som kan tappa bort min mp3 i några månader för att sedan hitta den i min fönsterkarm, likadant kan jag tappa min mobil bakom sängen och inte hitta den på tre veckor. Jag är en som kommer på att jag inte tagit på mig mina vantar när jag står utan för dörren efter en lång iskall cykeltur. Jag är personen som börjar frenetiskt leta efter någonting i mina fickor när min kompis som promenerar brevid mig förklarar: Du pratar i mobilen, vilket gör att jag slutar leta. Jag är personen som kan argumentera i en halvtimme för något jag inte tror på eller vet någonting om, bara därför att det är kul. Jag är personen som efter att inte gjort en sak på en fylla; tillexempel bli arg så säger jag att det alltid är så på fyllan. Även fast jag nästa fylla kan bli lika jävla odräglig. Jag är personen som hatar kombinationen röttochrosa överallt annat och har svart som favoritfärg.

Jag antar att det är lite mer än vad folk egentligen vill veta när de frågar "Vem är du?" Så jag får väl helt enkelt hålla mig till. Sofia, 16, Malmö.

Dagens låt: John Mayer - Your body is a wonderland

Vissa saker är obegripliga, som att det fanns folk förr som hade lunarstorm kontantkort. Mest obegripligt är varför fan jag har en karlsson klister tub på mitt skrivbord och varför/hur jag idiotiskt råkat putta ner en limklump under tangenten G som gör den extra svår att trycka på. Otroligt irriterande. Kan tänka mig att det finns värre saker. Som att vara tvungen att skriva ett arbete om dokusåpor. Vilket jag också måste göra.



Dagens låt: Bebe - El golpe

---

Häromdagen skulle jag leka fri. Istället för att hoppa av bussen vid min busshållplats välde en våg av frihet över mig och jag satt kvar på bussen eftersom jag älskar att åka buss och hoppades på minst en halvtimmes total isolering. Min mobil var död och ipoden var laddad. Jag var totalt onårbar och det kändes så jävla bra för en liten stund. Jag lutade mig tillbaka och upplevde denna totala frihet i, tre stationer.  När bussen stått stil ett tag såg jag att busschauffören försökte prata med mig och han sa att det var sista busshållsplatsen. Så istället för att åka en varm buss och lyssna på musik fick jag traska hem de tre jävla stationerna i snö och jobbiga skor. Antar att det var straffen för att vilja kännas sig obunden i en halvtimme extra av mitt liv.


Dagens låt: Moneybrother - I'm not ready for it, Jo.

Jag har just spenderat de senaste dagarna i vår huvudstad. En otroligt trevlig och intressant resa. Jag har bland annat fått reda på att tävlingen "först in på nittiotalet" är en välutövad sport hos tjugoåringar. Ni kan ju tolka det hur ni vill, men jag misstänker att ni förstår. Lamm och så, ni vet.  Övrigt älskar jag nya människor. Nya uttryck, åsikter och dylikt. Helt underbart (När åsikterna är idiotiska, uttrycken är patetiska och människorna har t.ex. dålig andedräkt är det inte bra,  men inte så mycket av sådana saker denna gång!). Den absolut mest intressanta var när jag under natten fick höra två människor berätta om deras senaste år som var ett komplett manus till vilken såpa som helst vid bästa sändningstid.
Jag kände mig otroligt obildad vilket var en väldigt befrielse och jag åt en massa. Bland annat smakade jag för första gången MAX vilket var helt okej måste jag säga. Men att fika i fyra timmar och inte ta vara på en enda minut av att man var i sthlm och istället bara prata med roligt folk var skitbra. 

Jag älskar när några dagar känns som en vecka. Och tydligen har det hänt lika mycket saker här hemma som på mer än en vecka. Får helt enkelt snappa upp allt skvaller i morgon. Trots att det var nog med det i sthlm. Är otroligt nyfiken.


Dagens låt: Amazing Grace - Jaqee

Jag är så otroligt glad att jag inte är man. Av många anledningar men framförallt f ör att jag har gjort en del saker mot det motsatta könet som om jag varit född kille hade ansetts sjukt svinaktigt. Jag hör jätte många tjejer som klagar på att om en kille knullar runt så blir han kung och om en tjej gör samma sak är hon hora. Och visst, det är jätte dumt. Men vi slipper också en del grejer. Som att bli utpekade som svin för att vi sårar någon tillexempel. Jag vet många som varit riktigt, riktigt elaka mot killar som visst, man tycker det är dumt, men man lägger inte ner så mycket mer tanke på det. Medan killar som gjort minsta lilla icke acceptabla sak mot en tjej blir totalt stämplad som en ond människa. 

Bara dagens tanke på något sätt.


Dagens låt: Nick&jay - Pop-pop!

Jag hade en 3330. Detta gjorde mig sjukt mycket coolare än alla er som hade 3310. Min hade nämligen rörliga gubbar på sig.

I alla fall så kollade jag igenom min byrå idag och hittade lite grejer som tillhörde min fina mobil (skal med Tweety på är en av de underbara fjortissakerna jag hittade). jag hittade också en lapp där det bland annat stod så här:

"Nokia 3330 som säljs tillsammans med CU kontantkort är operatörslåst och kan endast användas tillsammans med Europolitan Vodafones SIM-kort".

Inte konstigt att de kunde vara generösa nog att slänga med ett kontantkort med pengar om jag ändå inte kunde använda idiot saken.


Dagens låt: Jaqee - High Heels

Det är sjukt när man upptäcker att ens liv bara går uppåt. Mitt självförtroende har fått en liten kick, en vän har lyckats komma över en idiot till ex och en annan har tillsammans med mig insett att vår diet är åt helvete.



Det är spännande att en av mina närmsta vänner idag är någon som en gång gjorde något egentligen oförlåtligt mot mig. Men hade jag hållt i min stolthet istället för att sakna hennes vänskap hade jag aldrig haft en så nära vän som hon idag. Stolthet är inte det viktigaste och jag är så lycklig att jag har henne.


Dagens låt:  Twopointeight - Red eye

Nej, jag är inte svag, jag behöver inte en jävla speciell dag som är till för att uppmärksamma hur jävla synd det är om oss kvinnor. Skippa kvotering, HetsMotFolkgrupp-lag och allt annat diskriminerande så får vi en jämlikare värld.


Jag frågade prästen idag om han inte ibland fick lust att ta livet av sig för att få reda på vad som händer om han tror att det blir så underbart efter döden. Jag tror han tyckte jag var rätt konstig. Med alla rätt.

Hur kan jag tycka så illa om dig?

Min mamma är rätt egen av sig. Framförallt av två anledingar:
1. Står man i ett rum och hon i ett annat och man frågar henne var saxen är. Då svarar hon saker som: "den är där". Sedan att Där i det här fallet ska betyda andra llådan till får mig att betvivla hennes åsikter kring telepati..
2. Häromdagen var det hennes födelsedag vilket logiskt sätt betydde en ovanligt stor mängd telefonsamtal till henne. Eftersom 99% av alla samtal en vanlig dag är till mig har mamma och pappa slutat svara i telefon. Så varje gång det ringde till mamma fick jag resa mig upp och ställa mig i trappen och skrika: MAMMA, TELEFON! Efter en kort stunds tystnad hör jag mammas röst från nedervåning: Är det till mig? Och då tänker jag, va fan tror hon? det var inte bara en gång utan varenda jävla gång det ringde.  jeje, min lilla mamma.

Hittade en gammal skolstencil när jag städade (hrm..) igår. Sjukt ointressant men ändå:


Så här skriver Carl von Linné i 1758 års upplaga av System Natuare med en gradering av människorraserna:

1. Homo americanus, rödgul, rak och kolerisk och dessutom envis, glad och fri, behärskas av vanan. ( i tidigare upplagor är det >>homo europaus<< som hamnar i topp. Linné ändrar ordningen samtidigt som indianen börjar heroiseras och utmålas som en representant för den ursprungliga människan, den >>ädle vinden<<.)
2. Homo europaeus, vit, muskulös och sangvinisk, uppfinningsrik, behärskas av modern.
3. Homo asiaticus, gul, trög, melankolisk, girig, behärskas av inbillning.
4. Homo afer, svart, slapp (kvinnorna har bröst som räcker till knäna) och flegmatisk, lat, behärskas av godtycke.

Så, då fick man dagens obehagligaste läsning avklarat. Förlåt men, HAHA, Alla afrikaner har hängpattar och europeerna är morsgrisar. Det tror jag bäst jag vill på. Vilket jag inte gör.
Hej då.
Hade underbar återförening med en del mästerverk till filmer jag inte sätt på ett tag: Pulp fiction och Lock, stock and two smoking barrels. Film alltså.

Jag kom in i mitt rum idag. Och kunde inte riktigt komma någon vart, iaf inte utan att trampa på något. Vilket är rätt vanligt. Men mina föräldrar hade tjatat ett tagoch ibland får jag bara ett sådant anfall, nej nu för fan måste jag städa. Så börjar jag. Så hittar jag en tidning som legat under lite  kläder. Så börjar jag läsa  den en stund. Sedan lägger jag i den hög där jag föst ihop alla papper på skrivbordet i. Helt plötsligt hittar jag ett nagellack i gräslig färg bland papperna.. Självklart känner jag ett starkt måste av att måla naglarna i den völdigt fula färgen. Sedan måste jag ju låta färgen torka och efter ett par sådana avbrott finns det bara två sätt att avsluta städningen. Antingen slänga in alla kläder och dylikt i garderoben som sedan är svår att stänga eller släcka i taket. Jag valde nummer två och känner på mig att jag kommer snubbla över något påvägen ut ur rummet. Väljer jag nummer ett vilket också händer ibland måste jag nästa dag när jag vill ha något av de plaggen som låg där rota ut allt på golvet igen för att hitta det. Vilket gör att jag kommer tillbaka på ruta ett. Jag hatar att städa rummet.

Dagens låt: Johnossi - Man must dance.