nollfyranoll

Idag har min spanjorska åkt. På fredag kommer en anna(n), eller en halv sådan. Min syster. Det är bra. Hon har nog sytt en klänning till mig, det är också bra. Jag tror mina föräldrar tycker om min utbytesstudent mer än mig, det är mindre bra. För så får de väl inte göra? Man kan ju faktiskt inte som förälder tycka om något annat barn än sitt eget mer. absolut inte... fast alltså. Ja.

Jag har varit och tittat på film i källarvardagsrummet, när jag nu sätter mig vid datorn upptäcker jag att min lilla spanjorska som ska bo hos mig i några dagar har skrivit till mig. Hon är offline nu, hon "is doing her suitcase". Jag hoppas verkligen hon menar att hon packar, är lite orolig för att det ska bli ännu ett MeppelMiffo hemma.

Annars är jag sjuk som ett djur och har lyssnat på dirty dancing musik hela dagen..

Har hittat massor med bra ny musik på senaste tiden, också upptäckte jag en gammal. Det var längesedan jag lyssnade på Jason Mraz känns det som. Ibland kan nytt vara roligt och spännande, men i de flesta fall trivs man bäst med sina gamla godingar. Känner ni som det osar av doldt budskap? Vet inte om det är så, men idag pratade mamma om en film där kanabalism verkade riktigt trevligt, och hon sa att det var en av hennes favoritfilmer, jag har sett den, men minns ingenting av den.

Jag är sjuk. Fast nu mår jag bättre.

Fan vad lite sol kan göra. S2c tjejerna trallar runt, egentligen så fryser vi utan våra jackor, men är det sol så är det sol. Våra fantastiska fredagsplaner gick i stå. Får väl se hur det blir med den saken. Lördag ska dock bli roligt, ingen aning vad som väntar egentligen..

Annars är mina två favoritnördar hemma sjuka de jävlarna, synd för dem att de missar solen.

Annars så består mitt liv inte så mycket mer än tankar om att jag borde plugga just nu.

Fruktsallad är alla "jag äter nyttigt"-idioters räddare i nöden. Förjävligt att det tar så lång tid att fixa bara. Fast i och för sig inte för Märta om mig som för en kväll omvandlats till "Vi-måste-absolut-se-varenda-minut-av-melodifestivalen-så-skynda-dig-med-apelsinerna"-nördar. Inte alltförofta man är sådan.

Idag sitter jag insmord i Bodybutter Blueberry. Luktar blåbär. Jag då, och burken. Eller innehållet närmare bestämt. För er som är fantastisk intresserad av min skolgång kan jag berätta att just nu ska jag:

Skriva en artikel om homosexuella äktenskap.

Jämnföra Medea med någon nutida film på 1,5 sidor.

Skriva en utvärdering av boken Parfymens historiska verklighetsgrad.
Och såklart, geografiprov.

Vad mysigt det är att gå i tvåan!

Sebastian berättar:
Saker som hände för ett år sen: Du skickar 12 steps med uscb. jag säger att jag blir glad av den, du förklarar snällt att den handlar om självmord, jag skäms. Du säger att jag är en funderare och att du pratar utan att tänka. Sen avslutar du dagens samtal med att fråga om du är för påstridig om du frågar om vi kan ses igen till helgen...


Minnen gör mycket. Man minns mycket. Man glömmer mer. Vissa saker stannar alltid kvar. Vissa människor stannar alltid kvar.

Citatet ovan står Märta för, och är helt obegripligt tråkigt i dess rena ordkonstruktion.  Dock gjorde citatet, väl placerat på rätt tidpunkt och plats, så att jag la mig ner på sätet på buss 4 igår natt, och mer eller mindre grät av skratt. Vad lite välplacerad ilska kan göra!

Idag är det bakisdag till sådan mån att jag erkänner min önskan om att titta på melodifestivalen. Förhoppnings blir det med Märta (som i morgon ska till topshop, motionera, läsa 40 sidor geografi, skriva ett arbete på svenskan och rädda världen), och sjuklingen Nadine. Fårse om hon är up for it.

Jag sitter och läser geografi, insåg att ett prov är på gång och att jag inte har börjat studera de fascinerande (läs: jag försöker lura mig själv till att intresseras) sidorna än. Självklart kom jag rätt så snabbt på andra tankar och gav mig själv tillfället att ta en liten paus. Bland annat står det i min bok att för att producera 100 joule köttenergi går det åt 1000 joule växtenergi och om folk i i - länderna åt mer växtenergi skulle maten räcka till fler. Jag läser detta och jag tänker att det är hemskt att folk inte tar till sig detta och bara käkar annat. Sedan tänker jag på mig själv och vet att jag blir jävligt mycket gladare om pappa, när han ropar att vi ska äta, har stekt kött och inte kokat linssoppa.

                      Sedan tänker jag på vad som verkligen får människor i min omgivning att reagera. Saker som Tv-serier, skitsnack och allt för mycket läxor verkar vara väldigt använt som diskussionsämne. Det är rätt självklart. Hade vi gjort allt det man borde göra, eller försökt i alla fall, hade vi blivit alldeles psykiskt förstörda. Hade vi tagit till oss av Rädda Barnen-reklamen om att ?Du kan faktiskt skänka pengar, ja Du, kan faktiskt rädda liv? hade vi gått runt med så mycket skam och ont i magen dagligen att vi inte hade kunnat bry oss om annat.

                      Vad har vi egentligen för skyldigheter gentemot tredje världen? Problemet är inte att vi inte lyssnar på varenda hemskhet vi får reda på utan att vi väljer allt eller inget. Ska man ge sig i kast med att rädda något, kommer man bli tvingad att rädda allt. Om man ska ge pengar till vissa, måste det ju finnas goda grunder till att ge till just dem och inte andra och så slutar det med att man inte ger några pengar alls.

                      Vi i vår del av världen bör känna mindre skuld och ta mer ansvar, om än på liten nivå. Nu ska jag fortsätta läsa geografi.

Ciao