Barcelona

Nu åker jag upp till Spanien! Ja, jag vet, det heter inte upp, men jag ska dit oavsett jag ska upp, ner eller åt höger. Jag ska träffa min fantastiska syster och min söte papous (morfar). Tack och hej!


Föresten. Jag känner mig lite taskig som lämnar pappa ensam hemma när alla onda barn ska komma och leka bus eller godis, men men. Man kan inte få allt.



Många kramar / Sofia
(extra stora kramar till mina tre favoriter här i världen!)

Dagens låt: Kate Nash - Foundations

Let's bring it back!

Det finns många saker som gör mig ledsen, för tillfället är majoriteten av dessa saker något relaterat till musik.

* Jag var på två ställen i sommras där Mika skulle spela, men han ställde in. När jag upptäckte att han skulle spela på vega i danmark, då var det redan slutsålt...
* Att jag missade Miss Li på jeriko eftersom jag hade ett jävla engelskprov dagen efter, ett prov som mycket möjligt kan ha gått åt helvete.
* Arctic Monkeys spelar i Barcelona den 1 december, varför kunde inte jag och mamma åkt dit liite senare?

På onsdag är jag i Barcelona och det känns fruktansvärt bra. Min syster har lovat mig bland annat sushi och reggeaklubb. Och jag har lovat henne pepparkaksdeg och pulvernyponsoppa, låter som en fair deal!


Dagens låt: Miss Li - Bring it Back.


 


If only I don't bend and break

När jag vaknade imorse upplevde jag något som jag inte upplevt på mycket, mycket länge:
Träningsvärk!
Fantastiskt va? Jag har verkligen blivit kvitt mina lata dagar och har nu hela två gånger kört hårt på vår vackra roddmaskin här hemma. Nu känner jag mig bättre än alla andra.

Igårkväll var precis vad jag behövde. Ett litet spontant, smågulligt "äventyr".


Dagens låt: The kooks - she moves in her one way

spel nr 29850

Idag har jag stått på en kateder i ett klassrum och bett en bön inför trettio pers.
Inte ens vanliga torsdagsrutin...

åtta (jag önskar att det var mycket mer) grader.

Idag hade jag på mig ett par nyinköpta strumbyxor. Efter mindre än en timmes användning dök det upp något välbekant på dem. en maska... Jag borde verkligen gå över till sådana där superstarka leggings, men jag misstänker att jag skulle hitta ett sätt att göra hål i dem också...

Förövrigt. Efter en stor mängd pluggande till provet på fredag inser jag följande:
Konserten i morgon kväll kan endast  förbli en dröm. Vilket gör mig väldigt, väldigt ledsen. Fast samtidigt (måste jag erkänna) känner jag mig lite stolt över att jag kan vara så mogen att jag inser att det hade varit riktigt dumt att gå på konserten.

Ja, kanske moget eller bara korkat. Som idag, idag har nämligen varit en fullständigt onödig, irriterande, dum och korkad dag. Förutom en del av pluggandet (den delen där man inte pluggar utan pratar med sin gnälliga pluggkompis eller blir bjuden på mcdonalds av sin snygge man i slips.), den delen var trevlig. Precis som att fika på håltimmen. Okej, dagen var kanske inte så fruktansvärd som jag vill proklamera den att vara, men den var långt ifrån bra. Tror jag.


Sometimes I regret it like I regret my regrets.



Två allmänt avslagna (lika avslagna som det fantastiska kolsyradevattnet vår skola har storsatsat på..) människor har det rätt bra i stan en anynom tisdag i oktober, framförallt har de det bra tillsammans!

Jag lyckades tvinga på Nadine en klänning (som jag tror att jag egentligen själv vill ha) samtidigt som vi räknade antal klänning vi redan äger. Jag vann...



MaskMannen(Kvinnan..)!

Jag är en mästare på att skapa maskar(eller maskor eller vad fan det heter)i mina kläder. Ni vet, små uppdragningar av stygn i kläder eller hur man nu ska beskriva denna fruktansvärda plåga.
       Det är inte bara så att jag varenda gång jag inhandlar ett par nya stumbyxor lyckas få en maska innan jag knappt hunnit ta på mig dem, nej, då hade det väl varit normalt, men jag får också maskor i jeans. För helvete.
 Vem fan får det?

Eftersom maskan alltid är på samma ställe på jeansen misstänker jag ett av dessa två alternativ.
1) det finns någon psykstörd människa som hatar mig och som i smyg snittar mina byxor på nätterna.
2) det finns någonting i min vardag som jag ibland råkar gå emot där jag river upp mina byxor/strumbyxor.

Jag antar att alternativ 2 är mer logiskt, men det håller på att göra mig galen, VAR FAN ÄR DEN JÄVLA krocken/utstickande/idiotiska saken som gör att jag måste köpa nya strumbyxor och gå med småsöndriga jeans?

Jag antar att inte alla ens problem är lika stora...

Dagens låt: Miss Li - Gotta leave my troubles behind.
(GRYMT BRA LÅT! Ja, jag tycker att hon är överdrivet bra.)

It started just like love should, I stole him from my best friend

Jag är frustrerad och förundrad för tillfället.
Förundrad över skolans fantastiska förmåga att hindra mig att göra allt det jag vill göra, både skolmässigt och utanför skolan. Frustrerad över, ja, samma sak.

Senaste smällen är nästa torsdag. Jag vill oerhört gärna se Miss Li på Jeriko; priset är litet, musiken är bra. (titeln på inlägget är början på en av hennes låtar, förstår ni då att hon är sjukt bra?)
MEN, jag har eng. prov på morgonen dagen efter.

Ska jag, ska jag inte?



Dagens låt: Oh boy - Miss Li

Förövrigt. Hade man haft kvällar
som igår lite oftare i sitt liv,
hade man varit en överlag gladare människa
Tack!



.

Moneybrother.

Det finns ett ögonblick, mellan förbandet och själva huvudakten, som jag frågar mig själv "Varför gör jag det här frivilligt"? När folk börjar trampa en på tårna, när svettiga, äckliga kroppar närmar sig och när tröttenheten efter en lång dag slår in. Man är själv väldigt varm och man vill bara gå där ifrån, ta sin jacka och bege sig ut i friheten.
Sedan kommer de in på scen, de tar två toner och jag är fast. Jag kan stå där hur länge som helst och bara njuta.


Moneybrother gav en fantastisk konsert. Det var... obeskrivligt.


Denna konsert ligger top 5, helt klart.

Dagens låt(ar): Building walls around us, Will there be music?
och lite annat smått och gott han spelade igår.

MÄRTA!

Idag fyller Marda 18 år och det är så sjuuukt efterlängtat. Hon har längtat efter det eftersom hennes id-kort blir ett legg och hennes övningskörande äntligen kan leda till någonting.

Jag har längtat efter det för att, tja, fredagskvällarna kommer att bli mycket mer avslappnade och roliga framöver.

Välkommen in i vuxenvärlden, vännen!



image26

Ibland är livet bra.

Hur en dålig lektion blir en bra lektion:
Jag sitter och stirrar in i väggen medan min lärare babblar om någon pengabalans. Jag får ett sms. Hmm, vem kan det vara ifrån?

Hur en dålig dag blir till en bra vecka:
I sms:et står det att jag vunnit biljetter till moneybrotherkonserten på torsdag: SÅ JÄVLA BRA!

Jag har aldrig, aldrig vunnit något sådant och det enda jag gjorde var att skicka in ett litet sms.

Anna fakta: 1. Biljetterna kostar annars 300 styck. rätt schysst.
(jag ville jättegärna gå men hade inte råd)
2. Man fick ett läppsyl och en liten lapp med biljetterna. Fantastiskt. Fantastiskt!

Idag är det här en bra vecka. Märta fyller år på onsdag och då har vi sovmorgon. Och jag ska på två bra konserter denna vecka.

Tacka fan för sådana här veckor!

wohoo

Idag mår jag verkligen inte som jag förtjänar. Jag borde må skit, men jag mår sktibra! Det kan bero på att jag käkade på orvars innan vi drog hem igår och att sebastian lät mig sova ut även om han drog i väg till jobbet. För med tanke på hur berusad jag var när jag och sebastian  slog oss ner på mcdonalds igår, ja, då kan man väl säga att jag i alla fall borde ha lite huvudvärk idag...


Föresten är jag och Märta världens sämsta på att handla det man borde handla. Jag skulle handla lite sytråd, Märta skulle handla present. Det slutade med att vi spenderade massvis av minuter inne i olika omklädningsrum. Men men, en klänning rikare är jag inte den som klagar. Även om Märta inhandlade en sjukt snygg klänning som jag hittade, men inte har råd till.

I've been flying out of my window

Hur definierar man en lat människa?

En människa som har USButtagen på datorn väldigt långt ner, och istället för att böja sig ner och söka efter var och hur man ska stoppa in sina usbsladdar, pregar in kontakterna lite hur fan som helst och hoppas på det bästa. Allt i försök till att utföra en så minimal insatts som möjligt, tyvärr leder detta oftast till mer krångel än om man bara orkat böja sig ner. Detta gör att dennes usbuttag snart, mycket snart kommer att gå sönder, och då kommer den lata människan sitta och ångra som fan att hon/han inte bara böjde sig ner från första början.

Jag är en lat människa!

But I rather fall in love with you!

För första gången sedan skolan började har veckan gått otroligt fort. Det har rusat förbi radiomanus, religionsprov och engelskläxor, och nu är det helg igen. FY FAN VAD SKÖNT!

Förra helgen blev en perfekt mix av avslappning och fest, något som jag misstänker kommer upprepas denna helg. Vilket egentligen är så bra det kan bli. Och såklart..

En vecka mindre till studenten!

Just nu sitter jag och försöker ignorera att tiden existerar genom att göra absolut ingenting. Tacka fan för meningslöst tidfördriv, ibland är det verkligen precis vad man behöver!


Ps. Har jag verkligen blivit så svensson att jag faktiskt gillar Idol?

Du pallar aldrig leva som de lär.

Det är många saker jag förstår.
Jag förstår varför Märta vill flytta till New York.
Jag förstår varför Nadine vill bli sångerska
Jag förstår varför jag varje dag drömmer att jag kunde ta ett sabbatsår.
Men...
Jag förstår inte varför man vill bli lärare om man hatar människor av alla slag, är ond (och tjock). Men jag egentligen bryr jag mig inte, för vi slipper ha satkärringen på riktigt. Takataktaktkatkat i min röv.


om och om igen.

Imorgon ska vi fotograferas, sista gången som S(3)C. Eftersom vår klass består av veliga tjuringar kunde vi inte bestäma oss för tema, det blir helt enkelt hälften hälften.

Man kan välja mellan att vara larv (iförd sovsäck) eller stenåldersmänniska (iförd valfritt). Jag tänkte sovsäck eftersom jag aldrig hittar något att klä ut mig i. I ett sista försök att klä ut mig började jag rota i vår gamla utklädningslåda, ja vi har en sådan. Och vet ni vad jag hittade? En fruktansvärt ful, lång väst som såg ut att komma från det sämsta av sämsta av något östatsland (förlåt Anna, som någon gång använt den). Färgen är gråbrundaskig, Perfekt! Jag vrider den lite och får fram en stenålderskapelse. Bättre än inget!

Sorgligt är att jag medan jag dukade till maten idag funderade på att Anna faktiskt haft på sig detta klädesplagg. Det slutade med att jag dukade till fyra personer. Men dumAnna käkar i Spanien.

Jag fortsätter att vara bitter.

För att spinna vidare på det här med rosa bandet, som jag skrev om för några dagar sedan. Är det verkligen bara jag som tycker att det ser rätt dumt ut att stödja tillexempel rosa bandet på facebook? Kan någon förklara för mig hur det på något sätt kan hjälpa bröstcancerdrabbade att det finns en massa människor på ett ställe på internet som tycker synd om dem? Ja, för att betala några pengar, det slipper man ju, man får den fina symbolen ändå. Man kan stödja allt man tycker är bra, men om man faktiskt inte gör något, vilket värde finns det då att man "stöjder"?

Jag vet inte, jag kanske bara stör mig, eftersom jag går runt och känner mig dum därför att jag inte gör någonting för att förhindra saker jag tycker är hemska i världen, för att sedan se människor ta bort sin egen ångest med saker som i slutändan inte gör något ändå.

snäll och obstinat.

Hur vet man att man har bra kurslitteratur? Jo, på sidan 249 om katolisism står det såhär (med tillhörande bild):


"Påven är en populär person. Han finns till och med som klippdocka!"


Klockrent, helt enkelt..

Hög

På mitt skrivbord har jag två högtalare till datorn. Den ena är gömd bakom datorn, och jag vet inte en som den fungerar, den andra står precis, precis på hörnet av skrivbordet. Så nära kanten man kan komma. Därför, mina vänner, ramlar denna högtalare ALLTID ner. Ungefär varje gång jag sitter vid skrivbordet helt enkelt. Om jag ska svara i telefon eller sänka ljudet eller sträcka på mig eller resa mig upp eller egentligen vad som helst. Har egentligen ingen bra anledning till varför jag inte flyttar högtalaren, men har egentligen ingen bra anledning till att göra det heller. Det är ju grymt praktiskt att sätta igång den om den ligger väldigt nära, men jag väntar bara på dagen då den slutar fungera. Fan vad jag kommer att störa mig på att jag inte flyttade den då.
Hursomhelst har jag precis varit och kastat äpplen i trädgården, hur det nu har någon relevans.


Dagens låt: miss li - Let her go ( vad kan man säga, hon är grym!)


Rosa Bandet

Rosa bandet. En riktigt smart och lyckad försäljningsteknik. Varför? Därför att den låter människor, för billigt pris, känna sig som Moder Theresa. De får människor att med stolthet i rösten kunna säga, ja, jag stödjer bröstcancerforskningen (om en del ens vet att det går till det), och desutom kunna bevisa det!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag tycker folk är fantastiska som anammar den här teorin till att knappt göra något alls, men ta vääldigt mycket stolthet för det ändå. Så vad har man gjort om man köpt rosa bandet? Man har gett TJUGO KRONOR till forskningen, tjugo jävligt ynka kronor, Tro mig, det krävs sjukt mycket mer än så för att vara stolta. Kanske höll man på att köpa en parfym för 500 kr när man såg det lilla bandet (som syns så tydligt på en snygg, svart kappa) och tänkte, ja, det är viktigt att göra något för andra också.

Tjugo kronor. Det är mindre än de flesta betalar för en lunch. Jag tycker bara det är så facinerade att det är accepterat. Att det är inte pinsamt att stoltsera med att man gett en tjuga till cancerforskningen. Jag kanske är naiv, som tror att en del människor kan ge utan att få något konkret tillbaka. Men, ja, man får väl ha lite hopp om männskligheten trots allt.

Dagens låt: Miss Li feat. Lars Winnerbäck - Om du lämnade mig nu.

Vargen ylar

Fy fan vilken viljestyrka man måste ha för att klara av skolan. Man kämpar hela tiden. Är det inte att vänta lite extra för att verkligen slippa åka hem och sitta med någon uppsats är det att muspekaren på datorn hela tiden drar sig till internet med bloggar och bilder. Men man har det inom sig. Jag kan inte minnas senast jag lämnade in något försent. Det kan låta pretto, vilket jag också är, men det går bara inte riktigt.

Och vem fan var den idioten som kom på att jag kunde spela tvärflöjt, som jag gav upp för längesedan, inför hela klassen på torsdag? Jag...

Jag menar, har jag inte insett att tvärflöjt är världens töntigaste instrument?
Jaja. Lite vargen ylar har väl ingen dött av.

Family Values

Min mamma pendlar mellan två lägen när det kommer till pengar. Principfast och givmild. Det ena är hon oftatast och betyder att hon inte vill ge mig saker pågrund av att hon tycker att man inte bara ska få saker. Som när jag var mindre och ville ha någon lite dyrare jacka. Då fick jag betala av från min månadspeng en struntsumma i månaden för att betala lite av jackan. För mig blev det en stor del av vad jag fick i månaden, men så fick jag samtidigt "lära mig innebörden av vad saker verkligen kostar". Det kan låta onödigt men jag är grym på att spara pengar så jag har väl henne att tacka. Eller, jag var grym på pengar tills två saker hända.
1. Jag började älska att handla kläder, något som jag avskydde innan.
2. Sebastian uppfann meningen, väl använd när jag väger mellan att köpa eller inte köpa,  -"men vad ska du göra med dem pengarna annars".
Toppen.

Idag var en givmild dag. Jag fick ett par skor och en skuld preskriberad. Skulden betydde för mig: Hej Sofia, du behöver inte ha ångest över att du har slösat bort hela din lön från sommaren alldeles för snabbt och nu inte vet hur du ska få råd med framtida presenter och nöjen.

Ibland är min mamma givmild, tacka fan för att idag är en sådan dag!