Barcelona
Föresten. Jag känner mig lite taskig som lämnar pappa ensam hemma när alla onda barn ska komma och leka bus eller godis, men men. Man kan inte få allt.
Många kramar / Sofia
(extra stora kramar till mina tre favoriter här i världen!)
Let's bring it back!
* Jag var på två ställen i sommras där Mika skulle spela, men han ställde in. När jag upptäckte att han skulle spela på vega i danmark, då var det redan slutsålt...
* Att jag missade Miss Li på jeriko eftersom jag hade ett jävla engelskprov dagen efter, ett prov som mycket möjligt kan ha gått åt helvete.
* Arctic Monkeys spelar i Barcelona den 1 december, varför kunde inte jag och mamma åkt dit liite senare?
På onsdag är jag i Barcelona och det känns fruktansvärt bra. Min syster har lovat mig bland annat sushi och reggeaklubb. Och jag har lovat henne pepparkaksdeg och pulvernyponsoppa, låter som en fair deal!
If only I don't bend and break
Igårkväll var precis vad jag behövde. Ett litet spontant, smågulligt "äventyr".
spel nr 29850
Inte ens vanliga torsdagsrutin...
åtta (jag önskar att det var mycket mer) grader.
Idag hade jag på mig ett par nyinköpta strumbyxor. Efter mindre än en timmes användning dök det upp något välbekant på dem. en maska... Jag borde verkligen gå över till sådana där superstarka leggings, men jag misstänker att jag skulle hitta ett sätt att göra hål i dem också...
Förövrigt. Efter en stor mängd pluggande till provet på fredag inser jag följande:
Konserten i morgon kväll kan endast förbli en dröm. Vilket gör mig väldigt, väldigt ledsen. Fast samtidigt (måste jag erkänna) känner jag mig lite stolt över att jag kan vara så mogen att jag inser att det hade varit riktigt dumt att gå på konserten.
Ja, kanske moget eller bara korkat. Som idag, idag har nämligen varit en fullständigt onödig, irriterande, dum och korkad dag. Förutom en del av pluggandet (den delen där man inte pluggar utan pratar med sin gnälliga pluggkompis eller blir bjuden på mcdonalds av sin snygge man i slips.), den delen var trevlig. Precis som att fika på håltimmen. Okej, dagen var kanske inte så fruktansvärd som jag vill proklamera den att vara, men den var långt ifrån bra. Tror jag.
Sometimes I regret it like I regret my regrets.
Två allmänt avslagna (lika avslagna som det fantastiska kolsyradevattnet vår skola har storsatsat på..) människor har det rätt bra i stan en anynom tisdag i oktober, framförallt har de det bra tillsammans!
Jag lyckades tvinga på Nadine en klänning (som jag tror att jag egentligen själv vill ha) samtidigt som vi räknade antal klänning vi redan äger. Jag vann...
MaskMannen(Kvinnan..)!
Det är inte bara så att jag varenda gång jag inhandlar ett par nya stumbyxor lyckas få en maska innan jag knappt hunnit ta på mig dem, nej, då hade det väl varit normalt, men jag får också maskor i jeans. För helvete.
Vem fan får det?
Eftersom maskan alltid är på samma ställe på jeansen misstänker jag ett av dessa två alternativ.
1) det finns någon psykstörd människa som hatar mig och som i smyg snittar mina byxor på nätterna.
2) det finns någonting i min vardag som jag ibland råkar gå emot där jag river upp mina byxor/strumbyxor.
Jag antar att alternativ 2 är mer logiskt, men det håller på att göra mig galen, VAR FAN ÄR DEN JÄVLA krocken/utstickande/idiotiska saken som gör att jag måste köpa nya strumbyxor och gå med småsöndriga jeans?
Jag antar att inte alla ens problem är lika stora...
Dagens låt: Miss Li - Gotta leave my troubles behind.
(GRYMT BRA LÅT! Ja, jag tycker att hon är överdrivet bra.)
It started just like love should, I stole him from my best friend
Förundrad över skolans fantastiska förmåga att hindra mig att göra allt det jag vill göra, både skolmässigt och utanför skolan. Frustrerad över, ja, samma sak.
Senaste smällen är nästa torsdag. Jag vill oerhört gärna se Miss Li på Jeriko; priset är litet, musiken är bra. (titeln på inlägget är början på en av hennes låtar, förstår ni då att hon är sjukt bra?)
MEN, jag har eng. prov på morgonen dagen efter.
Ska jag, ska jag inte?
Dagens låt: Oh boy - Miss Li
Förövrigt. Hade man haft kvällar
som igår lite oftare i sitt liv,
hade man varit en överlag gladare människa
Tack!
.
Moneybrother.
Det finns ett ögonblick, mellan förbandet och själva huvudakten, som jag frågar mig själv "Varför gör jag det här frivilligt"? När folk börjar trampa en på tårna, när svettiga, äckliga kroppar närmar sig och när tröttenheten efter en lång dag slår in. Man är själv väldigt varm och man vill bara gå där ifrån, ta sin jacka och bege sig ut i friheten.
Sedan kommer de in på scen, de tar två toner och jag är fast. Jag kan stå där hur länge som helst och bara njuta.
Moneybrother gav en fantastisk konsert. Det var... obeskrivligt.
Denna konsert ligger top 5, helt klart.
och lite annat smått och gott han spelade igår.
MÄRTA!
Jag har längtat efter det för att, tja, fredagskvällarna kommer att bli mycket mer avslappnade och roliga framöver.

Ibland är livet bra.
Jag sitter och stirrar in i väggen medan min lärare babblar om någon pengabalans. Jag får ett sms. Hmm, vem kan det vara ifrån?
Hur en dålig dag blir till en bra vecka:
I sms:et står det att jag vunnit biljetter till moneybrotherkonserten på torsdag: SÅ JÄVLA BRA!
Jag har aldrig, aldrig vunnit något sådant och det enda jag gjorde var att skicka in ett litet sms.
Anna fakta: 1. Biljetterna kostar annars 300 styck. rätt schysst.
(jag ville jättegärna gå men hade inte råd)
2. Man fick ett läppsyl och en liten lapp med biljetterna. Fantastiskt. Fantastiskt!
Idag är det här en bra vecka. Märta fyller år på onsdag och då har vi sovmorgon. Och jag ska på två bra konserter denna vecka.
Tacka fan för sådana här veckor!
wohoo
Föresten är jag och Märta världens sämsta på att handla det man borde handla. Jag skulle handla lite sytråd, Märta skulle handla present. Det slutade med att vi spenderade massvis av minuter inne i olika omklädningsrum. Men men, en klänning rikare är jag inte den som klagar. Även om Märta inhandlade en sjukt snygg klänning som jag hittade, men inte har råd till.
I've been flying out of my window
En människa som har USButtagen på datorn väldigt långt ner, och istället för att böja sig ner och söka efter var och hur man ska stoppa in sina usbsladdar, pregar in kontakterna lite hur fan som helst och hoppas på det bästa. Allt i försök till att utföra en så minimal insatts som möjligt, tyvärr leder detta oftast till mer krångel än om man bara orkat böja sig ner. Detta gör att dennes usbuttag snart, mycket snart kommer att gå sönder, och då kommer den lata människan sitta och ångra som fan att hon/han inte bara böjde sig ner från första början.
Jag är en lat människa!
But I rather fall in love with you!
Förra helgen blev en perfekt mix av avslappning och fest, något som jag misstänker kommer upprepas denna helg. Vilket egentligen är så bra det kan bli. Och såklart..
En vecka mindre till studenten!
Just nu sitter jag och försöker ignorera att tiden existerar genom att göra absolut ingenting. Tacka fan för meningslöst tidfördriv, ibland är det verkligen precis vad man behöver!
Ps. Har jag verkligen blivit så svensson att jag faktiskt gillar Idol?
Du pallar aldrig leva som de lär.
Jag förstår varför Märta vill flytta till New York.
Jag förstår varför Nadine vill bli sångerska
Jag förstår varför jag varje dag drömmer att jag kunde ta ett sabbatsår.
Men...
Jag förstår inte varför man vill bli lärare om man hatar människor av alla slag, är ond (och tjock). Men jag egentligen bryr jag mig inte, för vi slipper ha satkärringen på riktigt. Takataktaktkatkat i min röv.
om och om igen.
Man kan välja mellan att vara larv (iförd sovsäck) eller stenåldersmänniska (iförd valfritt). Jag tänkte sovsäck eftersom jag aldrig hittar något att klä ut mig i. I ett sista försök att klä ut mig började jag rota i vår gamla utklädningslåda, ja vi har en sådan. Och vet ni vad jag hittade? En fruktansvärt ful, lång väst som såg ut att komma från det sämsta av sämsta av något östatsland (förlåt Anna, som någon gång använt den). Färgen är gråbrundaskig, Perfekt! Jag vrider den lite och får fram en stenålderskapelse. Bättre än inget!
Sorgligt är att jag medan jag dukade till maten idag funderade på att Anna faktiskt haft på sig detta klädesplagg. Det slutade med att jag dukade till fyra personer. Men dumAnna käkar i Spanien.
Jag fortsätter att vara bitter.
Jag vet inte, jag kanske bara stör mig, eftersom jag går runt och känner mig dum därför att jag inte gör någonting för att förhindra saker jag tycker är hemska i världen, för att sedan se människor ta bort sin egen ångest med saker som i slutändan inte gör något ändå.
snäll och obstinat.
Klockrent, helt enkelt..
Hög
På mitt skrivbord har jag två högtalare till datorn. Den ena är gömd bakom datorn, och jag vet inte en som den fungerar, den andra står precis, precis på hörnet av skrivbordet. Så nära kanten man kan komma. Därför, mina vänner, ramlar denna högtalare ALLTID ner. Ungefär varje gång jag sitter vid skrivbordet helt enkelt. Om jag ska svara i telefon eller sänka ljudet eller sträcka på mig eller resa mig upp eller egentligen vad som helst. Har egentligen ingen bra anledning till varför jag inte flyttar högtalaren, men har egentligen ingen bra anledning till att göra det heller. Det är ju grymt praktiskt att sätta igång den om den ligger väldigt nära, men jag väntar bara på dagen då den slutar fungera. Fan vad jag kommer att störa mig på att jag inte flyttade den då.
Hursomhelst har jag precis varit och kastat äpplen i trädgården, hur det nu har någon relevans.
Rosa Bandet
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag tycker folk är fantastiska som anammar den här teorin till att knappt göra något alls, men ta vääldigt mycket stolthet för det ändå. Så vad har man gjort om man köpt rosa bandet? Man har gett TJUGO KRONOR till forskningen, tjugo jävligt ynka kronor, Tro mig, det krävs sjukt mycket mer än så för att vara stolta. Kanske höll man på att köpa en parfym för 500 kr när man såg det lilla bandet (som syns så tydligt på en snygg, svart kappa) och tänkte, ja, det är viktigt att göra något för andra också.
Tjugo kronor. Det är mindre än de flesta betalar för en lunch. Jag tycker bara det är så facinerade att det är accepterat. Att det är inte pinsamt att stoltsera med att man gett en tjuga till cancerforskningen. Jag kanske är naiv, som tror att en del människor kan ge utan att få något konkret tillbaka. Men, ja, man får väl ha lite hopp om männskligheten trots allt.
Vargen ylar
Och vem fan var den idioten som kom på att jag kunde spela tvärflöjt, som jag gav upp för längesedan, inför hela klassen på torsdag? Jag...
Jag menar, har jag inte insett att tvärflöjt är världens töntigaste instrument?
Jaja. Lite vargen ylar har väl ingen dött av.
Family Values
1. Jag började älska att handla kläder, något som jag avskydde innan.
2. Sebastian uppfann meningen, väl använd när jag väger mellan att köpa eller inte köpa, -"men vad ska du göra med dem pengarna annars".
Toppen.
Idag var en givmild dag. Jag fick ett par skor och en skuld preskriberad. Skulden betydde för mig: Hej Sofia, du behöver inte ha ångest över att du har slösat bort hela din lön från sommaren alldeles för snabbt och nu inte vet hur du ska få råd med framtida presenter och nöjen.
Ibland är min mamma givmild, tacka fan för att idag är en sådan dag!