nollfyranoll

I morgon så kommer vardagen tillbaka till mitt liv. Måndag innebär ännu en gång nya krafttag och lördagen än en gång, en möjlighet att sova ut. Det är med blandade känslor som jag i morgon beger mig mot lund. Jag är spänd och glad, samtidigt som jag inte hade haft något emot en extra sommarlovsvecka. Dessutom hjälper det inte att jag är sjuk. Så sjuk att jag igår inte kunde stå upp utan låg ner hela gårdagen och tittade på so you think you can dance. Fast det är ju helt okej det med.

Imorgon måste jag dessutom på ett litet besök till petris nya lokaler.

Det kan inte förnekas längre, hösten är här. Den är kall, den är ond och den är skoningslös. Min chef nämnde något om 30 grader på lördag men jag tror det var en drömmares lögn, för som det ser ut nu så kmmer det inte bli fint igen förrän nästa sommar.

---

Jag har provat på en massa danser de senaste dagarna. Måste säga att jag inte var tillräckligt bootylicious för reggaeton och inte tillräckligt studsig för house. Men någonstans, på någon basicgrupp däremellan ska jag väl kunna överleva utan att vara allt för dålig. Det är tur att det finns en del taktlösa människor som skapar en illusion av att man i alla fall inte är sämst!

Förutom dåligt självförtroende har dansen de senaste dagarna också bjudit på en hel del träningsvärk. Kan knappt röra mina ben idag.

Jag tycker om att veta att hösten inte är 100% säker. att veta om att det fortfarande är osäkert. Ett litet samtal och sedan kanske jag sitter på ett flygplan. eller så håller jag mig kanske till att åka tåg i höst. Oavsett så innebär det att sommaren inte är riktigt slut än. Därför köpte jag en sommarklänning på tjallamalla idag. Den var superfin, men den var för liten. Men den var för fin, och för billig. Jag ville ha den, om än bara för att ha den i garderoben.

I tisdags så var jag och några till och tittade på moneybrother. Herr Wendin är verkligen fantastisk live. Han sprudlar av glädje och energi och snacket mellan låtarna får en att börja skratta på ett sätt som man vanligtvis inte gör på konserter. När vi gick ifrån stortorget på tisdagskvällen tänkte jag att moneybrother och hans fantastiska band är väldigt svåra att slå när det kommer till livespelningar. Lite visste jag att jag inom ett dygn skulle se en spelning som slog moneybrother med hästlängder!

Jag har inte hört särskilt mycket av kaizers orchestra. Jag har egentligen bara lyssnat på en endaste låt, men eftersom min pojkvän har blivit kär i dem, och min syster har en långvarig förälskelse till dem följde jag med som sällskap. Jag är oerhört glad att jag gjorde så. Det gick inte att ta blicken från scenen en endaste sekund. Publiken var lika entusiastiska som bandet (till skillnad från miss li konserten) och alla vara galet glada. På scen fanns gasmasker, en kofot, synkroniserad dans av gitarristerna och en hel del annat. Det kan låta lite överdrivet, men det var fantastiskt. Verklligen fantastiskt!

Resistansen - Kaizers Orchestra

Igår skulle jag utföra ett ärende på banken. Jag tog en nummerlapp med nummret 478 på, samtidigt som kund nummer 432 blev hjälpt. För att få tiden att gå slog jag mig ner och satte igång ipoden. Men, det var något annat som fick bli tidsfördrivet under det bankbesöket. Det var nämligen en väldigt söt liten gubbe som slog sig ner brevid mig.
Han frågade om han fick lov och slå sig ner, och sedan började han berätta en massa saker för mig. Med en underbar brytning berättade han om att han tycker det är synd att allt numera bara handlar om materialism och sex, om hans liv och en massa andra saker. Han hade 15 nummer senare än mig, så när jag blev tvungen att gå gav jag honom min lapp, han blev glad.

Anledningen till att jag var tvungen att gå var att jag äntligen skulle få se Miss Li live. Miss Li framförde en underbar konsert. Hon och hennes band var som glada, stutsande, små energieknippen. Problemet var att publiken lika gärna kunnat bestå av ett gäng skyltdockor. Endast två höll nåttsånär samma tempo som scenframträdandet, det var jag och min syster. Jag har, under alla mina konsertår, aldrig varit med om något liknande! Jag förstod ingenting! Men musiken var så bra som den kunde bli!

Igår undvek jag festivalen hela dagen. Det finns så mycket som är fel med malmö som dyker upp på malmöfestivalen,  När jag cyklade förbi alla dräggiga ,allt för unga människor, från kranskommunerna som kommit in till stan för att ha en anledning till att supa ner sig, hade jag vääldigt svårt att komma på vad som är charmen med malmöfestivalen. 

men inget ont som inte har något gott med sig...

 Vid tolv igår kunde jag nämligen inte hålla mig borta. Jag begav mig iväg till mölleplatsen för att titta på maia hirasawa. Det var så mysigt och fint och gratis, precis som en malmöfestival ska vara. Och plötsligt mindes jag precis varför jag hittar orken att trängas och köa och vara bland drägg. Det är bra.

Ikväll blir det nog fler konserter, och utgång!

jag har haft en alldeles förträfflig helg. Något som bland annat har inneburit att jag har druckit alldeles för mycket vin. Fredagen innebar  vin, film och debaser. Lördagen bjöd på vin på terassen hemma och en fantastisk blandning bra musik, därefter inkonst och på söndagen satt jag åter igen på min terass njutandes vin och vegetarisk lasagne, denna gång i sällskap av fyra brudar och en herre (med fluga och allt). 


malmöfestivalen ser faktiskt ut att bjuda på en hel del trevliga konserter iår, det ser väldigt lovande ut!

Just nu sitter jag inlåst i min pojkväns lägenhet. Min mobil är död och han jobbar. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här knipan...

Igår blev överhuvudtaget inte alls som jag tänkt mig. I brist på pengar och mat begav jag mig hem till emelie för att bli bjuden på kvällsmat, hon bjöd också på sällskap under största delen av kvällen. Vid tolv begav jag mig till debaser där jag drack alldeles för mycket på alldeles för kort tid, vilket ledde till att saker och ting började snurra, men trots det hade jag en väldigt trevlig kväll.

Efter att ha dansat lite robotdans och druckit mojitos begav vi oss för att köpa chips och därefter somnade jag hemma hos sebastian. Han vaknade på morgonen, och lät mig, som så många gånger förr, stanna kvar i lägenheten för att sova ut. Men nu sitter jag här, utvilad, visst, men utan möjlighet att ta mig ut ur lägenheten. Jag får inte upp låset på dörren med nyckeln jag fått. Panik!

Har letat runt på internet efter olika gratissidor där man kan skicka sms eftersom min egen mobiltelefon är död. Har lyckats skicka ett till min kära pojkvän, som förhoppningsvis kommer att titta på sin mobil snart. Inte nog med att han kanske inte ser sms:et. Han kanske inte har möjlighet att gå iväg från jobbet. Då får jag väl sitta här i lägenheten i minst åtta timmar till.  Tummen upp!