nollfyranoll

Det finns något jag hatar och har alltid hatat. Prat om tv-serier. Den egentliga anledningen till detta är att min familj alltid hållt sig till ettan tvåan och fyran vilket har gett mig ett något begränsat utbud. Det finns verkligen få saker jag tycker är så tråkigt som när folk börjar pladdra om tv-serier, och jag har funderat på det. Hur kan folk verkligen gå in så här mycket för något så löjligt som en tv-serie. Jag har aldrig förstått den riktigt stora grejen med serier som Sex and the city, okej, serien är bra. Men inte superduper-jag-dör-om-jag-inte-får-min-dagliga-dos-bra...

Jag har hittat min serie. Och jag älskar den. jag blir lite smått irriterad när jag sett klart ett avsnitt för det är så långt tid tills jag kan se nästa. Helt plötsligt kan jag identifiera mig med alla Grey's nördar i klassen, och det trodde jag verkligen aldrig skulle hända..